Crowdsourcing, det nya sättet att få saker gjorda har sina sidor. Eller sina ansikten.
Något som slog mig när jag såg den här presentationen, som visar ett antal projekt där crowdsourcing varit en viktig del i processen, är att datorerna aldrig haft det lätt. Inte i det stora hela.
Och det är för att de är urusla på sammanhang. Om än bra på detaljer. Ber du en dator utföra något, så måste det vara avgränsat, men då gör den det du bad om, utan att fråga varför. Men då blir det ofta sämre än när vi själva gör det. Tex när det gäller att spela musik.
Men vi arbetande människor, instoppade i industriella processer hamnar ofta i samma läge. Vi gör vår lilla bit, utan att han överblicken. Det leder dels till att vi gör det vi gör sämre, mer datorlikt, utan förmåga att göra det lilla extra - men också till att vi riskerar att bli ersatta av maskiner.
I den här presentationen ser man bland annat hur datorernas tidiga, tafatta försök att härma mänsklig sång varit utgångspunkt för onlinearbetares lika tafatta försök att bidra till att åter förmänskliga sången. Mikrojobb, a la den mekaniska turken riskerar att göra oss till automater.
Bättre då att låta människor se mönster och sammanhang, och lämna småsakerna till maskinerna.
Men, och det är det paradoxala när det gäller crowdsourcing, lägger man ihop allas bidrag, så blir det ändå mänskligt, och därför ganska vackert, tycker i alla fall jag.
Hoppas ni nu blivit tillräckligt nyfikna för att titta, och lyssna:
Lyssna mer här: http
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar