2007-05-24

Hur lång tid har man på sig?

Världens längsta konsert pågår just nu i en kyrka i Halberstadt i Tyskland. Man spelar Cage’s stycke "As slow as possible", och beräknar hålla på till 2639.


En konsert som pågår i 639 år, 24x7… Detta leder till SLA:er för orgeln, som normala IT-leverantörer aldrig skulle klara av…

Hur som helst, i vår moderna värld är det sällan som man har särskilt lång tid på sig. Detta gäller även leverantörer av IT-system. Omvärldens förändringar gör att vägen från krav till färdigt system måste kortas för att systemet fortfarande ska hinna göra nytta.  
Därför undrar man lite över Microsofts tendens att ständigt förlänga produktcyklerna. Det tog fem år mellan XP och Vista, och fyra mellan Office 2003 och 2007. Under dessa år hände dessutom väldigt mycket inom IT-området, och frågan är hur många av de ursprungliga kraven som fått stå orörda under utvecklingstiden.
Nu planerar dock Microsoft att Vistas efterträdare ska komma redan 2009, vilket i så fall skulle vara ett rejält trendbrott. Det återstår att se om detta blir verklighet, och hur många som i så fall hunnit med att mellanlanda i Vista, som kanske bara blir en mellanrelease för att hålla försäljningen i gång (http://blogs.techrepublic.com.com/networking/?p=254&tag=nl.e138).
För det är här paradoxen uppstår: Så länge man bara stoppar in basala funktioner i ett operativsystem, kan man leverera det på rätt kort tid. Men dessa basfunktioner är så stabila att man i praktiken inte behöver byta OS så ofta. Om man däremot strävar efter att göra operativsystemet till huvudnumret vad gäller användning av IT-tjänster, med smarta integrationer mot allt och alla, då sväller omfånget och tidplanen betydligt, men dessutom ökar kraven på att hela tiden förse detta OS med det senaste.
Mission impossible alltså. Frågan är vad som är största utmaningen, konserten i Halberstadt, eller ett nytt OS 2009?
If something is boring after two minutes, try it for four.
If still boring, then eight.
Then sixteen.
Then thirty-two.
Eventually one discovers that it is not boring at all.
- John Cage

2007-05-07

Var det bättre förr? Blir det bättre snart?


Knowledge Management, "Old School", möter de nya sociala nätverkens evangelister i en artikel i Optimize enterprise 2.0 från september 2006.
Egentligen var det inget verkligt möte, utan ett svar, Thomas Davenport ombads leverera till intervjun med Andrew McAfee and J.P. Rangaswami.
Davenport, som är flitigt studerad och citerad inom områden som kunskapshantering och samarbete, hugger i sitt genmäle på de tydligaste exemplen på web 2.0-applikationer som sägs vara intressanta även ur ett verksamhetsperspektiv: bloggar och wikis. Dessa "killer apps" får kritik, som kan sammanfattas i två punkter:
  • Ingen har tid att läsa bloggar. Informationen är därför inte tillgänglig.
  • Man kan inte lita på wiki-information.

Frågan är bara vad man jämför med? Jämfört med tidigare är informationen mycket mer tillgänglig nu. Och vem vågar säga att informationen var mer korrekt förr när den inte var tillgänglig för lika många granskare?
Bloggar och wikis är inte de mest perfekta verktygen, men hur som helst klart bättre än föregångarna från web 1.0-världen. Nya och bättre publiceringsmodeller kommer säkert, men troligen först när användningen av bloggar och wikis nått en nivå när de inte längre "skalar", dvs när användningen ökat så mycket att intrycket blir alltför splitrat och ostrukturerat. Då kan man främst vänta sig mer av nischade modeller som är bättre optimerade mot vissa specifika användningsområden.
E-posten är förresten ett exempel på en "killer application" som på senare tid tappat en del av sitt värde på grund av för stor användning. E-post fungerar bara så länge inte inkorgen blir alltför full av relevant blandat med ovidkommande.
En av mina gamla databöcker, om det numera bortglömda språket Algol, inleddes med citatet: "Cheer up - the worst is yet to Come." (Philander Johnson).
Den optimistiske kan tvärtom på rätt goda grunder hävda att det blir bättre snart.
För de som undrar: Nej, jag hade aldrig tillgång till någon dator med Algol-kompilator. Alla program skrevs på papper, och exekverades endast mentalt…