Upfinnare måste göra det tillsammans

Det är inte lätt att hitta på något nytt här i världen…
Annat var det på Leonardo da Vincis tid. En titt i hans anteckningsböcker [Uppdatering: anteckningsböckerna är flyttade hit] räcker för att vi ska förstå bredden och kreativiteten i hans tankar.

Senare hävdade Newton att han stod på en jättes axlar när han gjorde sina upptäckter.

Benjamin Jones, bevisar, i The Burden of Knowledge and the ‘Death of the Renaissance
Man’: Is Innovation Getting Harder?, att det blir allt svårare att klätra upp till jättens axlar, och därmed allt svårare att upptäcka något nytt. Allt längre och mer specialiserad utbildning är receptet, men detta innebär också att den breda allmänbildade människan får det allt svårare att hävda sig. Och att den genomsnittlige uppfinnaren kommer att hitta på allt mindre.

I Web 2.0-konceptet finns dock några goda tecken på att trenden kan vändas. I Eric von Hippels bok Democritizing Innovation, utmålas nya sätt att via demokratiska metoder och användarfokus flytta nyskapandet från leverantör till kund. Till de verkliga experterna. I boken The wealth of networks  av Yochai Benkler fortsätter han sin analys från tidigare studier av hur utveckling och produktion inom nätverk som bygger på andra modeller än de gängse marknadsinriktade uppstår. Dessa författare lever som de lär, och båda böckerna är därför utgivna under Creative Commons-licenser.

Många bidrar med sina erfarenheter. Ny teknik och nya affärsmodeller sänker ribban för samarbete och deltagande. Mekanismer som automatiserar och snabbar upp cyberdarwinismen, memernas kamp, där man snabbt och billigt kan se vad som fungerar, minskar risker och kostnader.

Det är lösningen - om vi vill hitta på något nytt.

Och då stämmer det som Gartner säger:

Operate All Revenue Generating Channels in a Web 2.0 Architecture by 2008. Enterprise architects must act as catalysts that speed the formation of unified business technology strategies and their execution. The enterprise architecture process must shift gears from limiting complexity by limiting choices to accelerating innovation and execution by coordinating complexity through unified business and IT strategy, decentralized execution and loose coupling among all related stakeholder disciplines. 

Varför web 2.0 fungerar [2] - Lusten att skapa

Yochai Benkler beskriver i sin artikel Coase’s Penguin, or Linux and the Nature of the Firm vilka incitamenten är bakom "peer-to-peer production", dvs de nya samarbetsformer och affärsmodeller som växer fram främst i virtuella sammanhang, och som utgör ett alternativ till den traditionella marknadsekonomin med marknader och företag som viktigaste komponenter.

Många ekonomer har med skeptisism och förundran omvartannat frågat sig var incitamenten finns för att samarbeta med likasinnade, utan kommersiella avtal och ekonomisk ersättning. En för människan både stark och stolt förklaring är kreativiten och lusten att skapa som åtminstone för vissa är viktigare än ekonomiska faktorer.

Det är nog dessutom så att det är just tydligt kreativa personer som intresserar sig mest för web 2.0, opensource och creative commons. Inte sällan möter man människor på nätet, som verkar vara "normalt" funtade i sin arbeten, men som exploderar i kreativitet och drivkraft efter jobbet. Kanske är affärsprocesserna och ekonomismen hämmande för kreativiteten? Hur går det i så fall för kunskapsintensiva organisationer, inte minst programvaruföretag, som investerar stora summor i humankapital (det ordet andas inte mycket kreativitet…), och som förväntar sig jämn och hög produktivitet vardagar 9-17?

Verksamheter som verkligen lyckas anamma tänket, dynamiken och kreativiteten från web 2.0 förtjänar epitetet "Enterprise 2.0".