Yochai Benkler beskriver i sin artikel Coase’s Penguin, or Linux and the Nature of the Firm vilka incitamenten är bakom "peer-to-peer production", dvs de nya samarbetsformer och affärsmodeller som växer fram främst i virtuella sammanhang, och som utgör ett alternativ till den traditionella marknadsekonomin med marknader och företag som viktigaste komponenter.
Många ekonomer har med skeptisism och förundran omvartannat frågat sig var incitamenten finns för att samarbeta med likasinnade, utan kommersiella avtal och ekonomisk ersättning. En för människan både stark och stolt förklaring är kreativiten och lusten att skapa som åtminstone för vissa är viktigare än ekonomiska faktorer.
Det är nog dessutom så att det är just tydligt kreativa personer som intresserar sig mest för web 2.0, opensource och creative commons. Inte sällan möter man människor på nätet, som verkar vara "normalt" funtade i sin arbeten, men som exploderar i kreativitet och drivkraft efter jobbet. Kanske är affärsprocesserna och ekonomismen hämmande för kreativiteten? Hur går det i så fall för kunskapsintensiva organisationer, inte minst programvaruföretag, som investerar stora summor i humankapital (det ordet andas inte mycket kreativitet…), och som förväntar sig jämn och hög produktivitet vardagar 9-17?
Verksamheter som verkligen lyckas anamma tänket, dynamiken och kreativiteten från web 2.0 förtjänar epitetet "Enterprise 2.0".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar