Döda inte e-posten

De flesta social business-gurus klagar på e-posten. Många vill att den ska bort helt och hållet. Likt Atos "Zero e-mail"-vision.
Men det är som att döda budbäraren. E-posten är oerhört effektiv som asynkron kommunikation i de fall man verkligen vill adressera någon. Och det behovet finns. Det går inte att ta bort behovet av adresserad kommunikation genom att döda kanalen. "Man kan sms:a istället" säger Atos VD. Men det är ju i princip samma sak. SMS är e-post light. Samma grundfunktion, men med sämre möjligheter att välja klient, lagra och strukturera. Nej, varken kanalen eller klienten är orsaken till våra bekymmer med inboxen.
Istället ligger problemet hos avsändaren. Det är avsändaren som sitter på det mesta av makten - som i de flesta kommunikationssystem. Avsändaren tar initiativet och bestämmer när var och hur kommunikationen ska ske. Och till vem. Alternativet till riktad kommunikation som e-post är "broadcast" - att skicka allt till alla hela tiden - knappast ett bra alternativ om man vet vem man vill nå med sitt meddelande.
Nej, döda inte e-posten - men ta ditt ansvar som avsändare. Spamma inte. Var tydlig och kortfattad osv. Framtidens e-post-klienter kommer förhoppningsvis att bli allt bättre på att agera filteragenter så att ansvarsfulla avsändare prioriteras.

Sökes: digitalt motstånd

by soylentgreen23 on Flickr  Some rights reserved.

Den populära touchtekniken, så väl lanserad och marknadsförd av Apple att den blivit norm för hur saker ska göras, nu och i framtiden. Den som sprider sig i reklam och visioner, som blivit full av svepande gester, zoomande tummar och pekfingrar och små men distinkta pekningar. Allt avsett att styra våra önskningar och slutföra våra transaktioner.

[Andas in]

Är den inte lite nätt av sig. Tekniken. Lite feminin kanske? Men även känslolös. Muskellös. Var finns de stora gesterna? De tunga sakerna som ska kastas långt. Knälyft, skördande med liar, lyror, sakerna som gör motstånd? På riktigt.

Att putsa på sin klout-score..

..är som att sminka sig.


Men alla vet ju att det är insidan som räknas..
Och det finns väl en skillnad mellan profilering och objektifiering, eller?

2011 var året då..

• Internetevangelisterna med hemvist i media visade sig tillhöra etablissemanget och inte förstod G+
• Konsolideringen av internettjänster gjorde sig tydligt påmind
• Google blev sociala och nådde all-time-high i nya features
• Apples popularitet passerade zenit
• Facebook gapade över lite för mycket av våra liv
• Microsoft inte längre framstod som ledande i något avseende - mycket beroende på konsumentiseringen av företagens generella IT-stöd

Lite om memer

Den här posten skapades ursprungligen som en Google+-kommentar, ett svar på en fråga om begreppet memer förflackats? Eftersom jag tidigare kallade mig "Meme Creator and Catalyst", men nu övergett titeln, då jag tyckte att begreppet dragit iväg åt ett håll som kändes alltför smalt - för mitt ego, kanske ;) - var frågan så intressant att jag la lite extra tid på svaret. 

När begreppet mem myntades, 1976 av Richard Dawkins var det som generell förklaring till hur alla sorters idéer sprids med människor som bärare, analogt med Darwinismens syn på gener. Memer kunde vara allt möjligt i samhället, från enskilda ord till religioner.

Idén om memer har vidareutvecklats av bland andra Dan Dennett och Susan Blackmore, som bägge pratat på TED om detta:

http://www.ted.com/talks/lang/en/dan_dennett_on_dangerous_memes.html

http://www.ted.com/talks/lang/en/susan_blackmore_on_memes_and_temes.html

TED försöker förresten själv vara en curator för idéer med såväl kvalitet som bärkraft.

Men numera används begreppet kanske huvudsakligen för att beskriva företeelser som sprids viralt på nätet, och speciellt för populärkulturella fenomen. 

När jag läser upp listan som sägs utgöra 2011 års toppmemer, så vet sonen precis vad jag pratar om. Det handlar med ett par undantag om trivialiteter, och listan toppas av Rebecka Black.

- Vem är det? undrar jag.

- Chilla pappa, säger sonen. Tänk på att nätet numera är en plats för precis alla. De flesta tänker inte som du.

Så minns jag lite vagt att jag faktiskt ramlat på en video med Rebecka Black under året. Men inte fick den memen fäste hos mig.

Så börjar jag och sonen prata kvantitet vs kvalitet, och vad som är viktigt att hålla sig ajour om.. - diskussionen drar iväg åt nya håll, och lämnar därför denna blogpost... 

Så tillbaka till memerna...

På Wikipedia finns Sub-begreppet "Internet meme", som i svensk version kallas "Internetfenomen", villket jag tycker är en bättre benämning på populärkulturella företeelser viralt spridda via digitala kanaler.

Men det finns memer som liksom dessa internetfenomenen skapas och sprids via nätet - och på grund av nätet - men som även har en långsiktig påverkan på våra liv i stort.

Jag tror man hittar dem om man ställer frågor som dessa: Vad gör nätet med vår tro på auktoriteter? Hur förändrar digitala sociala nätverk  synen på relationer, kärlek och sex? Finns det någon religion i nätkulturen? Vad finns det för digitala livsstilar?

Vem ställer dessa frågor?