2007-06-21

Att hinna ifatt det förflutna


Ingen undkommer som bekant tiden. Den gör att man befinner sig i ett ständigt och föränderligt nu. Vissa har svårt att acceptera detta, och försöker klamra sig fast vid det som varit, oftast för att behålla något av värde. Ungdomen. Makten kanske. Etablissemangets ständiga kamp mot det nya. Men det kostar på att kontinuerligt sträva mot det förflutna. Det är som att befinna sig på ett rullband, och ständigt gå bakåt för att förhindra att man rör sig.

Förändring är det enda bestående.

Nu är det inte heller särskilt lätt att försöka gå i förväg. Många försöker ändå förutsäga vad som komma skall, kanske mest för att ytterligare stressa de som kramar det förflutna. Här är en bra och för vissa kanske provocerande förutsägelse, där människan är gud, Google har köpt Microsoft, och copyright är straffbart:

2007-06-08

Glöm det perfekta. Allt är beta.

I en artikel argumenterar Gina Neff och David Stark för att den ökade användningen av betaversioner av programvara och tjänster inte bara är ett tecken på allt snabbare förändringar, utan att det också utgör ett nytt sätt att arbeta i en verksamhet, där "allt är beta".

Generellt, när en tjänst eller en programvara är i betaversion, antas det att man deltar på egen risk, och förväntas bidra med konstruktiva förslag om förbättringar.
I detta fall har leveranssäkerhet och precision har fått ge vika för möjligheten att utforska och påverka. Det som hänt är att dessa möjligheter numera värderas mycket högre än tidigare. Det blir ofta intressanta diskussioner när något ställs på sin spets, och man måste välja väg.
Vad är t ex viktigast, att ett företag har full koll på vad man gör just nu, eller att man är rätt rustad att förändra det man gör för att möta förändrade behov?

De flesta vill nog hävda att "det ena inte utesluter det andra" (=floskel). Detta gäller förstås om det ena inte har med det andra att göra. Men i detta fall finns ett samband:

Fokus på förändring innebär att du måste ifrågasätta det du håller på med.
Fokus på kontroll av nuet innebär att du på ett suboptimerande sätt styr verksamheten till att leverera enligt plan. Alla förändringar från planen blir rödljus.

Och hur är det med mål? Allt i samhället har blivit målfokuserat. Från kvartalsstyrda börsföretag till 7-åringars kvalfyllda utvecklingssamtal med sina lärare (numera "coacher"). Genom att sätta upp mål, och styra mot dessa, kommer man nog förr eller senare dit. Men kommer man rätt? Företagens verklighet förändras nu så snabbt att man sällan kan lita på kartan. Uppsatta mål på basis av långsiktiga interna strategier leder fel. Kontinuerlig feedback från kunder och omvärld är bättre styrmedel.

Ta ett mål som satts upp för ett halvår sedan. Det mesta tyder på att det nu är mer eller mindre inaktuellt. Om detta inte är fallet, så befinner man sig i en statisk värld, och det finns faktiskt rätt gott om dessa. Men om man befinner sig där, undrar jag varför man överhuvudtaget är på väg mot ett mål. Detta borde väl redan vara uppnått? I en statisk verksamhet.

Problemet med målstyrning i en föränderlig värld kan uttryckas i en formel: x = d*t*f, där

x = avvikelse från väntat resultat
d = vägen till målet
t = planerad tid för att nå målet
f = förändringstakten i systemet man befinner sig

Eftersom d och x är flerdimensionella vektorer i ett mer eller mindre komplext system (=mångfacetterade), är det svårt att entydigt värdera avvikelsen x. Ibland har man sån tur att yttre förändringar i själva verket förbättrar resultatet jämfört med målet. "En extra fart i konjunkturen medförde en oväntad resultatförbättring".

Resultatet blir hur som helst att kontrollfunktionerna som ska se till att man kör rätt blir verktyg för en fiktiv låtsasvärld, som organisationen plikskyldigt hanterar, och lägger stor tid på, medan den egentliga framgången styrs av initiativ som tas utanför detta system, inte sällan utanför den egentliga arbetstiden.

Verksamheter som befinner sig i system under ständig förändring måste våga förkorta "arbetstiden", den tid man gör bestämda saker, och istället förlänga "fritiden" på jobbet, då man skapar värde - eftersom värdet i denna typ av verksamhet uppstår då den förändras. En form av värdefull fritid..

Glöm det perfekta. Allt är beta. Allt kan ändras. Du bestämmer.