Företagens IT-miljö konsumentiseras

För inte så många år sedan var de flesta IT-lösningar så dyra att enskilda konsumenter inte hade råd med dem, och det var IT-avdelningar på stora företag som var de ledande kunderna för innovativa IT-företag. Idag är förhållandena de omvända. Innovation äger främst rum inom konsumentsektorn, som svämmar över av billiga eller helt kostnadsfria produkter och tjänster, och de centrala företagsslösningarna klarar inte av att hänga med - inte på grund av för små budgetar, utan för att man byggt in sig i allför fasta strukturer.

Fråga en IT-chef vad som är viktigast för IT-avdelningen, så bör du förhoppningsvis få ett svar liknande:
"Att uppgradera och effektivisera IT-miljön"

Men tittar man på vad de lägger tid och pengar på så blir svaret oftast:
"Förvaltning av befintliga system"

Detta enligt en undersökning av Yankee Group.

När de centrala lösningarna inte kan förändras i takt med medarbetarnas behov, ökar användningen av billiga konsumentlösningar, ofta helt utan IT-avdelningens vetskap.

Denna "konsumentisering" av IT-användningen är en drivkraft som IT-avdelningarna måste lära sig leva med. Företag som inte tillåter att användarna installerar program som Skype eller Messenger, och som motarbetar spontan användning av externa tjänster för bloggar, wikis och annan social programvara, kommer att hamna på efterkälken gentemot de som har en mer liberal hållning till användarnas egna påfund.

En IT-chef bör akta sig för att

• förbjuda applikationer
• förhindra åtkomst till externa tjänster

IT-avdelningen måste åtminstone förhålla sig neutral till detta, men ännu bättre är förstås om man antar en proaktiv hållning. Några exempel:

• Förse användarna med en enkel och grundläggande säkerhetslösning, där man tex enkelt kan integrera produkter och tjänster mot befintlig LDAP-katalog
• Hjälp de tidiga användarna att sprida detta och utveckla den gemensamma IT-kulturen. Visa att IT-avdelningen är med i matchen och förstår detta.
• Föregå med gott exempel. En IT-chef som kommunicerar öppet, tex via chat och bloggar, utgör ett föredömme som även kan få de mer konservativa och orderstyrda användarna att börja bidra.

Det var inte ens en tidsfråga

Att Carl Bildt skulle anamma sociala nätverk, nu när det verkar ta fart på allvar, var egentligen självklart, och inte ens en tidsfråga. Han har varit tidigt ute förr. Med maillista, blogg och avatar på Second Life.

Nu finns han som första? minister även på Facebook, vilket vissa medier uppmärksammat:

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_16820797.asp
http://www.metro.se/se/article/2007/08/23/11/0341-48/index.xml
Carl Bildt ser dock detta som något privat. För en utrikesminister är nog gränsen mellan vad som är arbete och fritid ganska klar, men för många av oss andra är det svårare. Användandet av Facebook kommer nog att skifta med tiden. Vi får se hur det slutar, som privat skvalleryta, eller karriärfrämjande arbetsverktyg, eller både och, på samma gång.

Jaha, vad händer nu då?

Som vanligt är det inte helt lätt att komma igång efter en längre ledighet. I skenet av semesteraktiviteterna, oavsett om de präglats av total avsaknad av den uppkopplade världen, eller om de bara flyttat sig till mer privata domäner av det moderna livet, kan de strukturer man lämnade i juni, "jobbet", te sig både oinspirerande och absurt.

Men människan är märkligt anpassningsbar, och eventuella försök att hitta en livsstil som kan kallas naturlig och ursprunglig är nog lönlöst, och skulle för de flesta hur som helst te sig ofördelaktig jämfört med vår konstruerade verklighet.

Hög tid alltså att bli civiliserad igen och bland annat väcka liv i bloggen. Den har förresten, utan uppståndelse fyllt ett år i våras,

Det började med öppna affärer, fortfarande aktuellt förstås, men än så länge tillämpat av få.

Det var också en tid när Vista och MOSS 2007 inte fanns än, och mycket handlade om Microsofts intensiva marknadsföring - liksom produkternasupprepade förseningar. Hypen för Vista har lagts sig vid det här laget, och är nu ett "vanligt" operativsystem bland andra. I en IT-värld som fortfarande präglas av svårförändrade, komplexa strukturer, har migreringarna till Visat och Office 2007 dragit ut på tiden.

I maj 2006 påstod Gartner att det var dags att etablera web 2.0-arkitektur, och få fattade vad de menade. Tankegångarna har mognat sedan dess, liksom begreppet enterprise 2.0.

Tittar man lite noggrannare på web 2.0-fenomenet, kan man se att ytterligare utveckling skett det senaste året.

Web 2.0 årgång 2006 krävde vissa grundkunskaper inom webbteknik. Detta håller man nu på att bygga bort, med förädlade och förenklade publiceringsmodeller och fler möjligheter att enkelt sätta sig själv eller sin nätidentitet in i större sammanhang i form av sociala nätverk. MySpace är fortfarande det största exemplet på detta. Den allra senaste tiden har dockFacebook kommit starkt, och mycket tyder på att man kommer att gå om MySpace. Facebook konkurrerar även med nätverk av mer professionell karaktär, text LinkedIn, som hittills varit det största nätverket för kontakter i arbetet. LinkedIn saknar Facebooks direkta anslag och fokusering på nuet. LinkedIn är istället en slags statisk CV.

En av framgångsfaktorerna för facebook har varit att man tidigare i år öppnade sitt API och låter därmed vem som helst skriva applikationer för direkt integration i facebooks användargränssnitt. Brian Solis har redogjort för facebook:s möjlighet att till professionella nätverk, i relation till bland andra LinkedIn.

Massmedierna ropar om beroende och blockeringar, och i SR P1 kunde man igår höra om hur facebook används av företagen för att rikta reklamen åt olika målgrupper. Även om inslaget i stort var ganska balanserat, så måste ju alltid eventuella negativa konsekvenser av nya företeelser framhävas…

En av mina kunder brukar tycka om att vända på perspektiven, för att visa att man med lite fantasi även kan få vardagliga saker att te sig absurda eller skrämmande. I linje med detta kan man tänka sig att massmedier var något helt nytt. Plötsligt börjar människor första gången att läsa morgontidningen. Vad de kanske inte tänker på är att det, mitt bland det redaktionella materialet finns annonser från företag, ofta stora multinationella koncerner med stora ekonomiska intressen. Annonserna riktar sig blint mot alla möjliga målgrupper, och man kan som läsare behöva finna sig i att mötas av en mängd ointressanta erbjudanden. Vissa kan till och med drabbas av konsumtionshysteri. Särskilt när elektronikkedjorna skickar med hela tidningar med erbjudanden om skenbart billiga produkter, som ingen egentligen behöver. Och eftersom tidningarna dessutom finns på nätet, så läser många dessa vid datorn, på arbetstid. Skrämmande.