FRA-frågan, demokrati 2.0 och olika syn på integritet

Debatten om FRA-lagen vill inte lägga sig trots semestertider. Tvärtemot vad politikerna hoppats verkar inte bloggosfären tröttna på denna fråga. Det är nog för att det handlar om två saker, som sammantaget skapar en enorm förtroendeklyfta: Dels den demokratiska processen, dels synen på integriteten i ett nytt, gränslöst nätsamhälle.

Metadiskussionen: Den demokratiska processen och Demokrati 2.0
Oavsett sakfrågan, är det många som kritiserat själva processen, från remisshantering till den famösa voteringen med dess löjeväckande debatt och snabbt ihopsnickrade "kompromiss". Här möts två synsätt.  Å ena sidan det partidrivna etablissemanget, som endast vill veta av väljarna vart fjärde år. Kanske ett praktiskt förfarande i demokratins barndom, med de tekniska förutsättningar som då rådde. Å andra sidan de som lärt sig hantera internet som ett politiskt verktyg, där var och en kan uttrycka sin egen åsikt dag ut och dag in. Nu pågår en maktkamp mellan dessa falanger. Mellan Demokrati 1.0 och Demokrati 2.0 om man så vill.

Jag tror att internet och bloggosfären skrämmer. Insatta, kunniga bloggare som brinner för sin sak är något nytt som man inte vet hur man ska hantera. En ny typ av medborgare. En ny typ av experter. Nätet är inte bara plattformen för nya affärer och nya sätt att träffa vänner, det är i lika hög grad en plattform för den nya demokratin. En enorm möjlighet för mänskligheten, men ett hot för traditionella institutioner.

Sakfrågan: Integriteten i det gränslösa nätsamhället
Det är väldigt tyst från politikerhåll vad gäller själva sakfrågan. Sakargumenten tryter, och det vanligaste bemötandet är att man inte förstått. Inte juristerna. Inte de tekniska experterna. Inte människorättsaktivisterna. Inte de sent uppvaknande journalisterna. Och inte de pålästa bloggarna, som slagit riksdagsmännen med hästlängder när det gäller argumentationen.

Politikerna vill inte ha debatten, eftersom de vet att de öppna argumenten för sakfrågan är svaga.
Antingen finns det starka argument som inte tål att lyftas fram i ljuset, eller så har riksdagen röstat igenom detta utan att förstå vidden. Båda scenarierna är lika illa för Demokratin version 1.0.

Motståndarna till FRA-lagen är fler än förespråkarna, och verkar till stor del sammanfalla med de som är unga i sinnet. Tex de politiska ungdomsförbunden, men även de som utvidgat sitt hem och sin identitet till nätet. Det är inte konstigt att de som ser internet som sitt nya hem, också värnar om dess integritet. Och allt tal om Sveriges gränser blir fånigt otidsenliga. På internet sätter du dina egna gränser. Du bestämmer själv hur långt din värld ska sträcka sig, med vilka du väljer att kommunicera och hur öppen du vill vara. Eftersom Internet är en del av ditt hem.

De som är gamla i sinnet ser internet som något stort och farligt, som, i likhet med resten av världen utanför trygga Sverige måste kontrolleras. I dubbel bemärkelse blir budskapet: "Håll dig bara inom gränserna, så kommer inget att hända". Och det drabbar ju inte "vanliga" människor, dvs de som använder nätet för att gå till banken eller köpa julklappar. Själva livet, det personliga, där integriteten är värd något även för en riksdagsman, förmodas försigå offline, väl avgränsat, i slott och koja.

Eftersom internetgenerationen hade ett antal, bland partierna spridda representanter på plats i riksdagen, sattes hoppet länge till dessa. När även de vek sig för partipiskan, blev sveket från demokrati 1.0 än större. Regering, riksdag och stat med alla dess kontrollerande myndigheter har blivit potentiella fiender till det nya, gränslösa livet på nätet. Vaksamheten och misstron kommer att vara stor framöver.

Det är kombinationen av ovanstående perspektiv, dels politikernas arroganta inställning till de uppkopplade medborgarna, dels sakfrågans attack mot just denna grupps integritet som skapat en motrörelse som med sitt samlade engagemang och kunnande vida överglänser de folkvalda.