Att hinna ifatt det förflutna

Ingen undkommer som bekant tiden. Den gör att man befinner sig i ett ständigt och föränderligt nu. Vissa har svårt att acceptera detta, och försöker klamra sig fast vid det som varit, oftast för att behålla något av värde. Ungdomen. Makten kanske. Etablissemangets ständiga kamp mot det nya. Men det kostar på att kontinuerligt sträva mot det förflutna. Det är som att befinna sig på ett rullband, och ständigt gå bakåt för att förhindra att man rör sig.

Förändring är det enda bestående.

Nu är det inte heller särskilt lätt att försöka gå i förväg. Många försöker ändå förutsäga vad som komma skall, kanske mest för att ytterligare stressa de som kramar det förflutna. Här är en bra och för vissa kanske provocerande förutsägelse, där människan är gud, Google har köpt Microsoft, och copyright är straffbart: