Döda inte e-posten

De flesta social business-gurus klagar på e-posten. Många vill att den ska bort helt och hållet. Likt Atos "Zero e-mail"-vision.
Men det är som att döda budbäraren. E-posten är oerhört effektiv som asynkron kommunikation i de fall man verkligen vill adressera någon. Och det behovet finns. Det går inte att ta bort behovet av adresserad kommunikation genom att döda kanalen. "Man kan sms:a istället" säger Atos VD. Men det är ju i princip samma sak. SMS är e-post light. Samma grundfunktion, men med sämre möjligheter att välja klient, lagra och strukturera. Nej, varken kanalen eller klienten är orsaken till våra bekymmer med inboxen.
Istället ligger problemet hos avsändaren. Det är avsändaren som sitter på det mesta av makten - som i de flesta kommunikationssystem. Avsändaren tar initiativet och bestämmer när var och hur kommunikationen ska ske. Och till vem. Alternativet till riktad kommunikation som e-post är "broadcast" - att skicka allt till alla hela tiden - knappast ett bra alternativ om man vet vem man vill nå med sitt meddelande.
Nej, döda inte e-posten - men ta ditt ansvar som avsändare. Spamma inte. Var tydlig och kortfattad osv. Framtidens e-post-klienter kommer förhoppningsvis att bli allt bättre på att agera filteragenter så att ansvarsfulla avsändare prioriteras.

Sökes: digitalt motstånd

by soylentgreen23 on Flickr  Some rights reserved.

Den populära touchtekniken, så väl lanserad och marknadsförd av Apple att den blivit norm för hur saker ska göras, nu och i framtiden. Den som sprider sig i reklam och visioner, som blivit full av svepande gester, zoomande tummar och pekfingrar och små men distinkta pekningar. Allt avsett att styra våra önskningar och slutföra våra transaktioner.

[Andas in]

Är den inte lite nätt av sig. Tekniken. Lite feminin kanske? Men även känslolös. Muskellös. Var finns de stora gesterna? De tunga sakerna som ska kastas långt. Knälyft, skördande med liar, lyror, sakerna som gör motstånd? På riktigt.

Att putsa på sin klout-score..

..är som att sminka sig.


Men alla vet ju att det är insidan som räknas..
Och det finns väl en skillnad mellan profilering och objektifiering, eller?

2011 var året då..

• Internetevangelisterna med hemvist i media visade sig tillhöra etablissemanget och inte förstod G+
• Konsolideringen av internettjänster gjorde sig tydligt påmind
• Google blev sociala och nådde all-time-high i nya features
• Apples popularitet passerade zenit
• Facebook gapade över lite för mycket av våra liv
• Microsoft inte längre framstod som ledande i något avseende - mycket beroende på konsumentiseringen av företagens generella IT-stöd

Lite om memer

Den här posten skapades ursprungligen som en Google+-kommentar, ett svar på en fråga om begreppet memer förflackats? Eftersom jag tidigare kallade mig "Meme Creator and Catalyst", men nu övergett titeln, då jag tyckte att begreppet dragit iväg åt ett håll som kändes alltför smalt - för mitt ego, kanske ;) - var frågan så intressant att jag la lite extra tid på svaret. 

När begreppet mem myntades, 1976 av Richard Dawkins var det som generell förklaring till hur alla sorters idéer sprids med människor som bärare, analogt med Darwinismens syn på gener. Memer kunde vara allt möjligt i samhället, från enskilda ord till religioner.

Idén om memer har vidareutvecklats av bland andra Dan Dennett och Susan Blackmore, som bägge pratat på TED om detta:

http://www.ted.com/talks/lang/en/dan_dennett_on_dangerous_memes.html

http://www.ted.com/talks/lang/en/susan_blackmore_on_memes_and_temes.html

TED försöker förresten själv vara en curator för idéer med såväl kvalitet som bärkraft.

Men numera används begreppet kanske huvudsakligen för att beskriva företeelser som sprids viralt på nätet, och speciellt för populärkulturella fenomen. 

När jag läser upp listan som sägs utgöra 2011 års toppmemer, så vet sonen precis vad jag pratar om. Det handlar med ett par undantag om trivialiteter, och listan toppas av Rebecka Black.

- Vem är det? undrar jag.

- Chilla pappa, säger sonen. Tänk på att nätet numera är en plats för precis alla. De flesta tänker inte som du.

Så minns jag lite vagt att jag faktiskt ramlat på en video med Rebecka Black under året. Men inte fick den memen fäste hos mig.

Så börjar jag och sonen prata kvantitet vs kvalitet, och vad som är viktigt att hålla sig ajour om.. - diskussionen drar iväg åt nya håll, och lämnar därför denna blogpost... 

Så tillbaka till memerna...

På Wikipedia finns Sub-begreppet "Internet meme", som i svensk version kallas "Internetfenomen", villket jag tycker är en bättre benämning på populärkulturella företeelser viralt spridda via digitala kanaler.

Men det finns memer som liksom dessa internetfenomenen skapas och sprids via nätet - och på grund av nätet - men som även har en långsiktig påverkan på våra liv i stort.

Jag tror man hittar dem om man ställer frågor som dessa: Vad gör nätet med vår tro på auktoriteter? Hur förändrar digitala sociala nätverk  synen på relationer, kärlek och sex? Finns det någon religion i nätkulturen? Vad finns det för digitala livsstilar?

Vem ställer dessa frågor?

Sociala Medier 2011

Här är min inledande presentation från konferensen Sociala Medier 2011 som ägde rum förra veckan:
Edit: Presentation gick tydligen sönder hos Slideshare. Här är ett nytt försök..

Sociala Medier 2011

View more presentations from Daniel Brandell

Simon Wardley: Situation Normal, Everything Must Change, about Cloud Computing

From Eduserv Symposium 2011

Simon Wardley: Situation Normal, Everything Must Change

…and here are the 344 slides 

Situation Normal, Everything Must Change

View more presentations from Eduserv

De som lämnat facebook... åtminstone för en månad

Oj oj oj, varför försvann de?

 Some rights reserved by Walraven

Vissa råkade klicka på någon lockande annons till höger, och har sedan dess inte synts till. De svek sina vänner till förmån kommersiell masskonsumtion. Många menar därför att Facebook föll på eget grepp. Alltför många, alltför personliga och riktade erbjudanden i högerspalten och användarna faller ur ramen.

Men det sägs också att vissa funktionalister återgått till den trygga e-posten.

Och några påstås inte ens vara kvar i cyberspace, utan ägnar sig åt mer köttiga saker.

Jag såg en människa som var ute och gick i skogen häromdagen - på bästa Facebook-tid!

Och i en mellansvensk stad lär en kvinna ha suttit på en parkbänk med en bok i knät.. Där vi vant oss vid att surfplattan ska vara.

Extrema saker händer..

Tänker på barnen och deras leksaker. Hur ofta händer det att man fortsätter leka med prylen man så hett önskat sig - efter de första fem minuternas upphetsning? Kanske måste Facebook fyllas inte bara med vänners statusar. Kanske räcker inte sex miljarder uppladdade bilder varje månad? Kanske måste vi har fler nya prylar istället för vänner. Nya knappar att trycka på.

 Some rights reserved by familymwr

Men om ni väntar till i höst, så ska ni se att när mörkret sänker sig över norra halvklotet, då kommer de som somnat i solstolen, och kanske även upptäckarna, de som ständigt verkar sukta efter nya saker, då kommer de tillbaka till det trygga baslägret. Där vänner är, och där man kan vara sig själv. Eller åtminstone måla på sin fasad.

Crowdsourcing, mekaniskt, vackert och lite, lite skrämmande

Crowdsourcing, det nya sättet att få saker gjorda har sina sidor. Eller sina ansikten.

Något som slog mig när jag såg den här presentationen, som visar ett antal projekt där crowdsourcing varit en viktig del i processen, är att datorerna aldrig haft det lätt. Inte i det stora hela.

Och det är för att de är urusla på sammanhang. Om än bra på detaljer. Ber du en dator utföra något, så måste det vara avgränsat, men då gör den det du bad om, utan att fråga varför. Men då blir det ofta sämre än när vi själva gör det. Tex när det gäller att spela musik.

Men vi arbetande människor, instoppade i industriella processer hamnar ofta i samma läge. Vi gör vår lilla bit, utan att han överblicken. Det leder dels till att vi gör det vi gör sämre, mer datorlikt, utan förmåga att göra det lilla extra - men också till att vi riskerar att bli ersatta av maskiner.

I den här presentationen ser man bland annat hur datorernas tidiga, tafatta försök att härma mänsklig sång varit utgångspunkt för onlinearbetares lika tafatta försök att bidra till att åter förmänskliga sången. Mikrojobb, a la den mekaniska turken riskerar att göra oss till automater.

Bättre då att låta människor se mönster och sammanhang, och lämna småsakerna till maskinerna.

Men, och det är det paradoxala när det gäller crowdsourcing, lägger man ihop allas bidrag, så blir det ändå mänskligt, och därför ganska vackert, tycker i alla fall jag.

Hoppas ni nu blivit tillräckligt nyfikna för att titta, och lyssna:

 

Lyssna mer här: http://www.bicyclebuiltfortwothousand.com/

Social Future 2011 – undervisning och metaperspektiv

"Framtidens arbetsplats", med tankar kring transparens, institutioner/diktaturer och kunskap vs. nätverk. Kan vi streama ett sådant event?

Det var frågan jag fick för ett tag sedan. Eftersom jag känner Per Falk sedan tidigare, vet jag att han inte väjer för nya idéer i undervisningen på Nacka Gymnasium.

Här kan ni se resultatet, ett event, om Social Future 2011, men detta var snarare ett metaperspektiv. Eleverna anordnade nämligen detta själva, hela konferenspaketet, med webbsändning, webbdesign, marknadsföring, moderatorer och backchannel.

Själv var jag alltså något av en statist i denna spännande undervisningsform, full av engagerade elever. Inte minst själva webbsändningen blev väldigt bra, med hjälp av Petter Karlsson och Björn Falkevik. Och jag fick också träffa Heidi Harman, som bidrog med erfarenheter från startups och GeekGirlMeetup, och gav många bra råd på ett sätt som jag tror verkligen inspirerade eleverna.

Fantastiskt bra initiativ Per :)

Läs mer om Social Future 2011

eller titta på oss här:



http://bambuser.com/v/1631146

Mina bilder finns här, under creative commons-licens:

Social Future 2011

Social Future 2011 from Daniel Brandell