FRA-frågan, demokrati 2.0 och olika syn på integritet

Debatten om FRA-lagen vill inte lägga sig trots semestertider. Tvärtemot vad politikerna hoppats verkar inte bloggosfären tröttna på denna fråga. Det är nog för att det handlar om två saker, som sammantaget skapar en enorm förtroendeklyfta: Dels den demokratiska processen, dels synen på integriteten i ett nytt, gränslöst nätsamhälle.

Metadiskussionen: Den demokratiska processen och Demokrati 2.0
Oavsett sakfrågan, är det många som kritiserat själva processen, från remisshantering till den famösa voteringen med dess löjeväckande debatt och snabbt ihopsnickrade "kompromiss". Här möts två synsätt.  Å ena sidan det partidrivna etablissemanget, som endast vill veta av väljarna vart fjärde år. Kanske ett praktiskt förfarande i demokratins barndom, med de tekniska förutsättningar som då rådde. Å andra sidan de som lärt sig hantera internet som ett politiskt verktyg, där var och en kan uttrycka sin egen åsikt dag ut och dag in. Nu pågår en maktkamp mellan dessa falanger. Mellan Demokrati 1.0 och Demokrati 2.0 om man så vill.

Jag tror att internet och bloggosfären skrämmer. Insatta, kunniga bloggare som brinner för sin sak är något nytt som man inte vet hur man ska hantera. En ny typ av medborgare. En ny typ av experter. Nätet är inte bara plattformen för nya affärer och nya sätt att träffa vänner, det är i lika hög grad en plattform för den nya demokratin. En enorm möjlighet för mänskligheten, men ett hot för traditionella institutioner.

Sakfrågan: Integriteten i det gränslösa nätsamhället
Det är väldigt tyst från politikerhåll vad gäller själva sakfrågan. Sakargumenten tryter, och det vanligaste bemötandet är att man inte förstått. Inte juristerna. Inte de tekniska experterna. Inte människorättsaktivisterna. Inte de sent uppvaknande journalisterna. Och inte de pålästa bloggarna, som slagit riksdagsmännen med hästlängder när det gäller argumentationen.

Politikerna vill inte ha debatten, eftersom de vet att de öppna argumenten för sakfrågan är svaga.
Antingen finns det starka argument som inte tål att lyftas fram i ljuset, eller så har riksdagen röstat igenom detta utan att förstå vidden. Båda scenarierna är lika illa för Demokratin version 1.0.

Motståndarna till FRA-lagen är fler än förespråkarna, och verkar till stor del sammanfalla med de som är unga i sinnet. Tex de politiska ungdomsförbunden, men även de som utvidgat sitt hem och sin identitet till nätet. Det är inte konstigt att de som ser internet som sitt nya hem, också värnar om dess integritet. Och allt tal om Sveriges gränser blir fånigt otidsenliga. På internet sätter du dina egna gränser. Du bestämmer själv hur långt din värld ska sträcka sig, med vilka du väljer att kommunicera och hur öppen du vill vara. Eftersom Internet är en del av ditt hem.

De som är gamla i sinnet ser internet som något stort och farligt, som, i likhet med resten av världen utanför trygga Sverige måste kontrolleras. I dubbel bemärkelse blir budskapet: "Håll dig bara inom gränserna, så kommer inget att hända". Och det drabbar ju inte "vanliga" människor, dvs de som använder nätet för att gå till banken eller köpa julklappar. Själva livet, det personliga, där integriteten är värd något även för en riksdagsman, förmodas försigå offline, väl avgränsat, i slott och koja.

Eftersom internetgenerationen hade ett antal, bland partierna spridda representanter på plats i riksdagen, sattes hoppet länge till dessa. När även de vek sig för partipiskan, blev sveket från demokrati 1.0 än större. Regering, riksdag och stat med alla dess kontrollerande myndigheter har blivit potentiella fiender till det nya, gränslösa livet på nätet. Vaksamheten och misstron kommer att vara stor framöver.

Det är kombinationen av ovanstående perspektiv, dels politikernas arroganta inställning till de uppkopplade medborgarna, dels sakfrågans attack mot just denna grupps integritet som skapat en motrörelse som med sitt samlade engagemang och kunnande vida överglänser de folkvalda.

Metro slarvar med det juridiska och flummar om Facebook

"Vet du pappa!" säger tonårsdottern. "Har du sett Metro? Facebook äger dina bilder!"
Jag läser aldrig Metro, och har för länge sedan konstaterat att kvaliteten på nyheterna oftast är bättre i vissa (om än noggrannt utvalda) bloggar.
Även DN skrev nyligen om Facebook och integritet, men med fokus på denriktade reklamen, och bland den majoritet som fortfarande litar på massmedierna sprids just nu nog en känsla av oro runt dessa frågor.
I Computer Sweden balanseras budskapet när jurister hävdar att svensk lag står över avtalet.

Måste alltså kolla in Metros artikel..

I artikeln "Facebook äger dig" (fin rubrik förresten…) står:
    

Samtliga 400 000 svenskar som registrerat sig på Facebook har skrivit över rättigheterna till sina bilder och hemligheter på det amerikanska företaget – för all evighet.
De har själva godkänt detta i ett 13-sidigt kontrakt.

På sidan 4 i kontraktet ger alla Facebookanvändare automatiskt företaget en ”oåterkallelig, evig” och ”världsomspännande” rätt att kopiera, använda och sprida det man skickat på sajten.
Det är ett slavkontrakt, anser Pär Ström, ledamot i regeringens IT-råd.

Juridik är inte mitt favoritämne, och är det något som inte hänger med i den digitala världen så är det just juridiken, men här är ett försök att reda ut vad som är sant i Metros påståenden..  Det blev ett långt inlägg..

För det första är inte kontraktet (https://register.facebook.com/terms.php), som även kan hittas längst ner på facebook-sidan på 13 sidor. Det är en (1) webbsida. Man får alltså förmoda att journalisten fått detta skickat till sig i något ordbehandlingsformat eller till och med i pappersform. Därför är det svårt att veta vad man hänvisar till när man skriver "på sidan 4 i kontraktet". Det skulle inte skada med lite ordagranna citat från avtalet, även i en tidning utan djupare journalistiska ambitioner.

Man får därför förmoda att det översatta "oåterkallelig, evig" och "världsomspännande" kommer från följande stycke, där motsvarande engelska ord hittats och markerats av mig med fetstil. Men läser man vidare ser man att du har rätt att när som helst ta bort innehåll som du lagt upp, och att rättigheterna att sprida materialet då upphör, markerat kursivt nedan:

When you post User Content to the Site, you authorize and direct us to make such copies thereof as we deem necessary in order to facilitate the posting and storage of the User Content on the Site. By posting User Content to any part of the Site, you automatically grant, and you represent and warrant that you have the right to grant, to the Company an irrevocable, perpetual, non-exclusive, transferable, fully paid, worldwide license (with the right to sublicense) to use, copy, publicly perform, publicly display, reformat, translate, excerpt (in whole or in part) and distribute such User Content for any purpose on or in connection with the Site or the promotion thereof, to prepare derivative works of, or incorporate into other works, such User Content, and to grant and authorize sublicenses of the foregoing. You may remove your User Content from the Site at any time. If you choose to remove your User Content, the license granted above will automatically expire, however you acknowledge that the Company may retain archived copies of your User Content.

Facebook. Terms of Use. Date of Last Revision: May 24, 2007, http://www.facebook.com/terms.php

"User Content" som man hänvisar till definieras i stycket tidigare:

You are solely responsible for the photos, profiles, messages, notes, text, information, music, video, advertisements, listings, and other content that you upload, publish or display (hereinafter, "post") on or through the Service or the Site, or transmit to or share with other users (collectively the "User Content"). You may not post, transmit, or share User Content on the Site or Service that you did not create or that you do not have permission to post.

Facebook. Terms of Use. Date of Last Revision: May 24, 2007, http://www.facebook.com/terms.php

Det är alltså användaren som ansvarar för användarinnehållet. (Förmodligen är det vanligaste brottet mot avtalet att användare laddar upp andras upphovsrättsskyddade material…) Facebook har endast en "non-exlusive", en ickeexlusiv rätt att använda och distribuera materialet. Som jag ser det måste man ge Facebook denna rätt för att det ska vara möjligt för dem att skicka bilderna till Facebooks användare, dvs i praktiken till användarens vänner.

Facebook har alltså inte ensamätten till materialet och man äger intematerialet. När jag skriver detta, ser jag att MySpace passar på att försöka vinna tillbaka förlorad mark genom att påstå att de är bättre.

MySpace:s motsvarighet i villkoren:

By displaying or publishing ("posting") any Content on or through the MySpace Services, you hereby grant to MySpace.com a limited license to use, modify, publicly perform, publicly display, reproduce, and distribute such Content solely on and through the MySpace Services.

MySpace.com Terms of Use Agreement, April 11, 2007 (http://www.myspace.com/Modules/Common/Pages/TermsConditions.aspx)
Jämför även med Imeem, enligt uppgift från Computer Sweden det snabbast växande sociala nätverket just nu. (Men det är ju lättare att växa när man är liten…)

To the extent that imeem provides you with an opportunity to post, store and exchange Member Content, you agree to and hereby do grant, and you represent and warrant that you have the right to grant, imeem, its contractors, and the users of the imeem Site an irrevocable, perpetual, non-exclusive, royalty-free, fully sublicensable, fully paid up, worldwide license to use, copy, publicly perform, digitally perform, publicly display, and distribute such content and to prepare derivative works of, or incorporate into other works, such Member Content on the imeem Site or Service.

imeem Terms of Use, Revised on June 19th, 2007, http://www.imeem.com/terms.aspx

Och Facebooks:

By posting User Content to any part of the Site, you automatically grant, and you represent and warrant that you have the right to grant, to the Company an irrevocable, perpetual, non-exclusive, transferable, fully paid, worldwide license (with the right to sublicense) to use, copy, publicly perform, publicly display, reformat, translate, excerpt (in whole or in part) and distribute such User Content for any purpose on or in connection with the Site or the promotion thereof, to prepare derivative works of, or incorporate into other works, such User Content, and to grant and authorize sublicenses of the foregoing.

Facebook. Terms of Use. Date of Last Revision: May 24, 2007, http://www.facebook.com/terms.php
Hittade förresten exakt samma avtalstext som Facebooks i ett annat avtal, för travelindex.com:

Terms of use för Travelindex (aktuell version när detta skrevs: 2007-05-12):

Är det samma jurist som varit i farten? Eller har man rätt att kopiera avtalstexter? Vem har upphovsrätten till ett avtal?
Något att bita i — för juristerna.

Liknande villkor för alla alltså, även om MySpace:s har den enklaste formuleringen.

Vad ger då detta Facebook för möjligheter att sprida materialet så länge det ligger på Facebook?
Vad jag förstår (så gott man kan förstå juridiska texter) är avgränsningen att man har rätt att sprida detta på eller i anslutning till siten, eller för marknadsföring av siten. Man får dessutom bearbeta informationen och slå ihop den med annan information. Marknadsföringen "promotion" är mest känslig. Man förstår att Facebook behöver ha rätten att skicka tex profilbilden till tex en annan webbsida som via bilden vill ha en länk till ett facebook-konto (som på denna blogg). Men kan Facebook dessutom använda bilder på mig för att marknadsföra siten via helt andra medier eller siter? Här kunde Facebook bli tydligare och mer avgränsande.

Och när det gäller begreppet "sublicenses", tar det stopp, åtminstone för amatörjuristen. Det står inte i avtalet vad detta är för något. Även här borde Facebook kunna förtydliga sig.

Metros avslöjande "Facebook äger dig" är alltså mest av allt en överdrift och ett dåligt journalistiskt jobb. Eller kanske ett medvetet försök till smutskastning av en ny mediakanal som borde hota gratistidningarnas annonsfinansiering…

Och vad ska man säga om Per Ström och hans allt annat än balanserade uttalande:

"Det är ett slavkontrakt, anser Pär Ström, ledamot i regeringens IT-råd."

Nej, för Pär Ström, som gjort sig känd för att kritisera övervakningssamhället, vore det bättre att hjälpa tidningarna att beskriva konsekvenserna av diverse politiska förslag som avser att införa ökad statlig, polisiär och militär bevakning av medborgarna. Rubrikförslag: "Staten äger dig". Och i detta fall skulle du aldrig få chansen att acceptera något avtal.

Det kan ju nu vara så att Per Ström anser sig vara felciterad, eller kanske vill utveckla sin syn på detta… Vad har han i så fall för äganderätt till sitt eget uttalande? På Metros webb kan jag inte hitta någonting om detta. I praktiken har man nog små möjligheter att ta tillbaka ett uttalande. Tidningen anser sig förmodligen äga och ha rätt att sprida dina en gång godkända uttalanden ”oåterkalleligt" och "evigt". Dags för en ny rubrik kanske? "Metro äger dig".