Det fungerar - trots rutinerna

Verksamheter försöker oftast strukturera det som görs. Ett självklart faktum. Man skapar organisationer, med olika roller och funktioner. Man definierar processer, och försöker standardisera arbetssättet.

Sedan försöker man få något gjort… Och det är då man slås av att det inte sällan krävs avsteg från rutinerna för att det ska fungera. Hur ofta hamnar man inte i en situation där man får höra att "vi brukar egentligen inte göra på det här sättet, men vi ska försöka hjälpa dig ändå", och liknande former av undantag. En stor del av verksamheten fungerar trots organisation och rutiner..

Människan är paradoxal i detta. Å ena sidan mår man bra av struktur, och försöker hela tiden förenkla verkligheten så att den blir begriplig för oss. Å andra sidan är man fenomenal på att ta sig runt de hinder man ofta själv byggt upp, genom kreativitet och improvisation, vilket har visat sig vara ett villkor för överlevnad.

Vårt onaturliga tillstånd

Något av det mest spännande som webben har att erbjuda kunskapsarbetare är den plötsliga upptäckten. Upptäckten av något vid sidan om den vanliga vägen vi normalt vandrar på i vardagens transaktionsbaserade jakt på kunskap. Överallt där det finns kunskap vi kan ha nytta av, försöker vi bygga nya vägar för att förenkla för efterkommande, inte minst oss själva eftersom vi kontinuerligt förväntas upprepa våra bedrifter. Stigar trampas upp, och blir kanske så småningen bredare, mer lättanvända vägar för större målgrupper. Det är det som händer när återkommande uppgifter stoppas in i processer.

Så mycket mer spännande är det därför när man avviker från den plana autostradan, eller till och med från den nyligen upptrampade stigen, och ger sig rakt ut i den okända vegetationen. Detta händer i vår tid oftare på webben än någon annanstans. Via sökresultatens och bloggarnas oförutsägbara länkar dras vi in i det nya och spännande, och förvirrar oss inte sällan allt längre bort från ursprunglig kurs och destination.

Detta är händelser som bryter mot det vanliga. Såväl den dagliga lunken på den raka vägen, i processen, som på de lite vingligare stigarna runt omkring, som vi oftar kallar ad-hoc, oplanerat och kreativt. Kreativt tänkande utöver det vanliga, den sanna improvisationen, när vi inte längre vet vart vi är på väg (det som kan lyfta både jazzen och kunskapsarbetet), uppstår dock vid sidan om det kända och förutsägbara.

Ett exempel på detta, som jag drabbades av idag, och vars utfall du läser nu, är upptäckten av Alf Rehns värld, som ligger där ute, lite vid sidan av allfartsvägarna, i närheten av web 2.0, men som erbjuder en egen oas av personliga infallsvinklar, tex i essän "Buzzed on beans – the invisible drug", [Update: http://www.alfrehn.com/academic/page13/assets/DrugslinkCaffeine.pdf] där vi påminns om att vi dagligen med hjälp av koffeinet försätter oss i ett onaturligt aktivt tillstånd:

Today, we view alertness as the only state really fit for working people. Sluggishness is seen as a pathology, curable with the ever-handy cup of java. But clearly this is not a ‘natural state’. Being chemically enhanced by caffeine, and thus unnaturally alert, may seem natural to us, but the interesting issue here is how history and culture has imprinted this sense of being caffeinated as natural. All of us have grown up in a world where almost everyone ingests caffeine regularly, the state of being buzzed on xanthines seems like a base-level of normality, the way life should be. Further, the protestant work-ethic and corporate culture have made us believe that being wired on caffeine might even be a necessary part of human life.

När jag hittat dit, fann jag att avsteget från det kända och förväntade fått mig att piggna till ordentligt, och att behovet av koffein minskat betydligt. Är det kanske de evinnerliga resorna på det vardagliga informationsarbetets alltför kända vägar som kräver ständig tillförsel av drogen?

Det finns mer att upptäcka hos Alf Rehn. Varför inte avvika en stund? Det kan ta ett tag innan du hittar tillbaka.

Foto: Rinaldi Andrea