2011 var året då..

• Internetevangelisterna med hemvist i media visade sig tillhöra etablissemanget och inte förstod G+
• Konsolideringen av internettjänster gjorde sig tydligt påmind
• Google blev sociala och nådde all-time-high i nya features
• Apples popularitet passerade zenit
• Facebook gapade över lite för mycket av våra liv
• Microsoft inte längre framstod som ledande i något avseende - mycket beroende på konsumentiseringen av företagens generella IT-stöd

Från push till pull 1 - Vem äger portalen?

Den typiske internetanvändaren måste idag hoppa mellan ett antal olika portaler, både i sin roll som privatperson och som medarbetare inom en verksamhet. Man har en ”megaportal”, (tex Yahoo), en social portal (Facebook), en arbetsportal (”Intranätet”), ett antal portaler för olika myndigheter (Skatteverket, Försäkringskassan, Kommunen) och ett antal portaler för finansiella tjänster (bank, försäkringsbolag)

Till på köpet har man kanske sin egen portal (tex Netvibes) där man kanske skulle vilja samla allt, om det bara gick. Blir det så, kommer portalen alltså att flytta fokus, från att ha varit avsändarens domän, dit besökare vänt sig – till att den blir användarens verktyg för att hantera tjänster.

”Tjänster” ska i detta sammanhang ses i vid bemärkelse. Facebook kan ses som en portal för framförallt sociala tjänster. Denna är i hög grad möjlig att anpassa och utöka, av såväl slutanvändare som tjänsteleverantörer. Denna typ av konsumentportaler är på väg att bli en del av den allmänna internetplattformen, på samma sätt som användarnas webbläsare.

Har du en egen portal, som du utvecklar och förvaltar?

Hösten 2007: Facebook, Internet som Plattform och den stackars IT-avdelningen

Dags att försöka komma igång igen. Och hög tid för bokslut! Det får räcka med senaste halvåret. Det får bli tre huvudpunkter…

1. Facebook, det nya massmedietI början av hösten visste inte många vad Facebook var. Några månader senare är det sociala nätverket på allas läppar. Med internet som den nya gemensamma plattformen kan applikationer och idéer spridas otroligt snabbt. Med Facebook på plats går det ännu snabbare.

Om den tidigare utvecklingen inom web 2.0 fokuserat på den långa svansen av smarta, fokuserade människor, som fått nya kanaler tex via bloggar och wikis, så är web 2.0 i ett något senare skick något för alla. Lite simplare, mer mainstream och lättviktigt, och med en hel del avarter i form av Funwall-spam och kedjemeddelanden.

Men nu är verkligen alla producenter. Och stora förloraren måste ändå vara massmedierna. Höstens Sime-konferens höll rätt krampaktigt kvalitetens fana högt, men den som synar massmedierna i sömmarna märker att detta är ett önsketänkande. Experter som bloggar håller innehållsmässigt högre kvalitet än mainstream-journalism, och stilistiskt har kvalitet alltid värderats lägre än time to market.

När nu den stora massan börjar ägna allt mer tid åt vänners sociala eller kvasisociala aktiviteter a la Facebook, måste de traditionella medierna hitta nya revir att pinka in. Typiskt nog försöker man då fånga in den stora massan - igen. Affärslogiken är ju sådan. Massmedier måste hitta en massa att sälja till.

En disparat web2.0-värld kräver helt ny affärslogik, och därmed mer omdanande förändringar.

Facebook är det nya massmediet. Reklamen har inga problem med det, men de som producerar professionellt innehåll har det värre.

Försöket att hitta masskonsumenten via nya kanaler tar sig underliga vägar ibland. Som när DN nyligen lanserade en Mobil. Tillsammans med Nokia och Telenor. Och sedan rapporterar om den fantastiska världsnyheten. Då vet man åtminstone varför dessa företag inte längre kommer att kritiseras på redaktionell plats…

2. Webben som plattformLanseringen av en tidig version av OpenSocial var Googles försök att komma ikapp Facebook. Öppenhet för alla var parollen. Men detta är ännu bara i sin linda. Vi lär snart få se nya initiativ där sociala nätverk fungerar som plattformar för nya typer av applikationer. IT såsom vi känt det blir allt mindre relevant.
Hårdvaran, mjukvaran, lagringen - allt blir virtuellt och paketerat i tjänster, tillgängliga, inte via två hål i väggen, men väl via url:er.
Håller du på med information eller IT? Se till att det du gör är tillgängligt via url:er…

Tre punkter får sammanfatta:

• Internet är den nya tekniska plattformen
• Internet är den nya affärsplattformen
• Internet är den nya sociala plattformen

3. Skäll på IT-avdelningen. Riv ner murarna. Använd tejp.Det var många som skällde på IT-avdelningen hösten 2007. IT-avdelningen, som byggt strukturer och fokuserat på stabilitet i sådan grad att man i praktiken motverkar förändringar i företagen. Man blir inte den moderna möjliggöraren, utan den kvarnsten som gör att verksamheten inte hinner med i svängarna när kunderna drar iväg.

Och Nick Carr som hävdade att IT inte spelar någon roll. I en värld av standardsystem är det ju så. Men tänk om det är ännu värre. Tänk om IT och speciellt IT som organisation och förvaltning spelar en negativ roll? Tänk om företag med mindre IT kan agera snabbare?

Jag brukar tänka på detta, på flexibilitet, när någon ska koppla sin dator till OH-kanonen, och börjar att ordentligt och hårt skruva fast kontakten. Antagligen för att man kan. Så tar man i lite extra för att dra åt den där sista millimetern. För att visa fem fina slides i femton minuter. Overkill! För mycket struktur, kontroll och säkerhet.
Användarnära IT-lösningar ska inte använda spik och lim. Tejpa hellre! De måste gå att lossa och bygga om.

Den lilla klubben “1900-talets producenter”

På Daytonas Daytona Sessions, vol 1, med temat "Hur använder vi Internet om fem år?", ägde rum i verkligheten 30/10 2007. Seminariet kan dock upplevas när som helst på nätet. Arrangemanget byggde för övrigt i sig på ett mycket bra koncept, med mängder av möjligheter att interagera för deltagarna.

Efter en genomlyssning av presentationerna, slås jag av att det är påfallande tydligt hur konservativ synen är på konsumenten hos mediabranschen. Konsumenten, visserligen kung, med varumärkena som hovets narrar som ständigt behöver hitta på nya saker för att behaga, men ändå - konsument i bemärkelsen improduktiv. Fortfarande ska en förhållandevis liten elit står för huvuddelen av budskapet. Budskapet hälls över konsumenterna, som på köpet får en dos finansierande reklam i sig. Med det här synsättet är Facebook en plats för konsumenter, och inte för kreativa nätverk. Den långa svansen av entusiaster och experter, som de facto alltid vet och ser mer än massmedia finns inte på kartan. Djupt sittande mänskliga incitament bortom kommersialismen, som bland annat byggt Wikipedia är som bortblåsta.

Ska mediabranchen klara anpassningen de närmaste åren, krävs att man omvärderar synen på användaren, och inser att denne inte är enbart konsument som gillar coola prylar, utan även producent, och att det är användarnas material som i hög grad kommer att driva utvecklingen.

Larry Lessig från Stanford och bland annat drivande inom Creative Commons () har starka argument

Metro slarvar med det juridiska och flummar om Facebook

"Vet du pappa!" säger tonårsdottern. "Har du sett Metro? Facebook äger dina bilder!"
Jag läser aldrig Metro, och har för länge sedan konstaterat att kvaliteten på nyheterna oftast är bättre i vissa (om än noggrannt utvalda) bloggar.
Även DN skrev nyligen om Facebook och integritet, men med fokus på denriktade reklamen, och bland den majoritet som fortfarande litar på massmedierna sprids just nu nog en känsla av oro runt dessa frågor.
I Computer Sweden balanseras budskapet när jurister hävdar att svensk lag står över avtalet.

Måste alltså kolla in Metros artikel..

I artikeln "Facebook äger dig" (fin rubrik förresten…) står:
    

Samtliga 400 000 svenskar som registrerat sig på Facebook har skrivit över rättigheterna till sina bilder och hemligheter på det amerikanska företaget – för all evighet.
De har själva godkänt detta i ett 13-sidigt kontrakt.

På sidan 4 i kontraktet ger alla Facebookanvändare automatiskt företaget en ”oåterkallelig, evig” och ”världsomspännande” rätt att kopiera, använda och sprida det man skickat på sajten.
Det är ett slavkontrakt, anser Pär Ström, ledamot i regeringens IT-råd.

Juridik är inte mitt favoritämne, och är det något som inte hänger med i den digitala världen så är det just juridiken, men här är ett försök att reda ut vad som är sant i Metros påståenden..  Det blev ett långt inlägg..

För det första är inte kontraktet (https://register.facebook.com/terms.php), som även kan hittas längst ner på facebook-sidan på 13 sidor. Det är en (1) webbsida. Man får alltså förmoda att journalisten fått detta skickat till sig i något ordbehandlingsformat eller till och med i pappersform. Därför är det svårt att veta vad man hänvisar till när man skriver "på sidan 4 i kontraktet". Det skulle inte skada med lite ordagranna citat från avtalet, även i en tidning utan djupare journalistiska ambitioner.

Man får därför förmoda att det översatta "oåterkallelig, evig" och "världsomspännande" kommer från följande stycke, där motsvarande engelska ord hittats och markerats av mig med fetstil. Men läser man vidare ser man att du har rätt att när som helst ta bort innehåll som du lagt upp, och att rättigheterna att sprida materialet då upphör, markerat kursivt nedan:

When you post User Content to the Site, you authorize and direct us to make such copies thereof as we deem necessary in order to facilitate the posting and storage of the User Content on the Site. By posting User Content to any part of the Site, you automatically grant, and you represent and warrant that you have the right to grant, to the Company an irrevocable, perpetual, non-exclusive, transferable, fully paid, worldwide license (with the right to sublicense) to use, copy, publicly perform, publicly display, reformat, translate, excerpt (in whole or in part) and distribute such User Content for any purpose on or in connection with the Site or the promotion thereof, to prepare derivative works of, or incorporate into other works, such User Content, and to grant and authorize sublicenses of the foregoing. You may remove your User Content from the Site at any time. If you choose to remove your User Content, the license granted above will automatically expire, however you acknowledge that the Company may retain archived copies of your User Content.

Facebook. Terms of Use. Date of Last Revision: May 24, 2007, http://www.facebook.com/terms.php

"User Content" som man hänvisar till definieras i stycket tidigare:

You are solely responsible for the photos, profiles, messages, notes, text, information, music, video, advertisements, listings, and other content that you upload, publish or display (hereinafter, "post") on or through the Service or the Site, or transmit to or share with other users (collectively the "User Content"). You may not post, transmit, or share User Content on the Site or Service that you did not create or that you do not have permission to post.

Facebook. Terms of Use. Date of Last Revision: May 24, 2007, http://www.facebook.com/terms.php

Det är alltså användaren som ansvarar för användarinnehållet. (Förmodligen är det vanligaste brottet mot avtalet att användare laddar upp andras upphovsrättsskyddade material…) Facebook har endast en "non-exlusive", en ickeexlusiv rätt att använda och distribuera materialet. Som jag ser det måste man ge Facebook denna rätt för att det ska vara möjligt för dem att skicka bilderna till Facebooks användare, dvs i praktiken till användarens vänner.

Facebook har alltså inte ensamätten till materialet och man äger intematerialet. När jag skriver detta, ser jag att MySpace passar på att försöka vinna tillbaka förlorad mark genom att påstå att de är bättre.

MySpace:s motsvarighet i villkoren:

By displaying or publishing ("posting") any Content on or through the MySpace Services, you hereby grant to MySpace.com a limited license to use, modify, publicly perform, publicly display, reproduce, and distribute such Content solely on and through the MySpace Services.

MySpace.com Terms of Use Agreement, April 11, 2007 (http://www.myspace.com/Modules/Common/Pages/TermsConditions.aspx)
Jämför även med Imeem, enligt uppgift från Computer Sweden det snabbast växande sociala nätverket just nu. (Men det är ju lättare att växa när man är liten…)

To the extent that imeem provides you with an opportunity to post, store and exchange Member Content, you agree to and hereby do grant, and you represent and warrant that you have the right to grant, imeem, its contractors, and the users of the imeem Site an irrevocable, perpetual, non-exclusive, royalty-free, fully sublicensable, fully paid up, worldwide license to use, copy, publicly perform, digitally perform, publicly display, and distribute such content and to prepare derivative works of, or incorporate into other works, such Member Content on the imeem Site or Service.

imeem Terms of Use, Revised on June 19th, 2007, http://www.imeem.com/terms.aspx

Och Facebooks:

By posting User Content to any part of the Site, you automatically grant, and you represent and warrant that you have the right to grant, to the Company an irrevocable, perpetual, non-exclusive, transferable, fully paid, worldwide license (with the right to sublicense) to use, copy, publicly perform, publicly display, reformat, translate, excerpt (in whole or in part) and distribute such User Content for any purpose on or in connection with the Site or the promotion thereof, to prepare derivative works of, or incorporate into other works, such User Content, and to grant and authorize sublicenses of the foregoing.

Facebook. Terms of Use. Date of Last Revision: May 24, 2007, http://www.facebook.com/terms.php
Hittade förresten exakt samma avtalstext som Facebooks i ett annat avtal, för travelindex.com:

Terms of use för Travelindex (aktuell version när detta skrevs: 2007-05-12):

Är det samma jurist som varit i farten? Eller har man rätt att kopiera avtalstexter? Vem har upphovsrätten till ett avtal?
Något att bita i — för juristerna.

Liknande villkor för alla alltså, även om MySpace:s har den enklaste formuleringen.

Vad ger då detta Facebook för möjligheter att sprida materialet så länge det ligger på Facebook?
Vad jag förstår (så gott man kan förstå juridiska texter) är avgränsningen att man har rätt att sprida detta på eller i anslutning till siten, eller för marknadsföring av siten. Man får dessutom bearbeta informationen och slå ihop den med annan information. Marknadsföringen "promotion" är mest känslig. Man förstår att Facebook behöver ha rätten att skicka tex profilbilden till tex en annan webbsida som via bilden vill ha en länk till ett facebook-konto (som på denna blogg). Men kan Facebook dessutom använda bilder på mig för att marknadsföra siten via helt andra medier eller siter? Här kunde Facebook bli tydligare och mer avgränsande.

Och när det gäller begreppet "sublicenses", tar det stopp, åtminstone för amatörjuristen. Det står inte i avtalet vad detta är för något. Även här borde Facebook kunna förtydliga sig.

Metros avslöjande "Facebook äger dig" är alltså mest av allt en överdrift och ett dåligt journalistiskt jobb. Eller kanske ett medvetet försök till smutskastning av en ny mediakanal som borde hota gratistidningarnas annonsfinansiering…

Och vad ska man säga om Per Ström och hans allt annat än balanserade uttalande:

"Det är ett slavkontrakt, anser Pär Ström, ledamot i regeringens IT-råd."

Nej, för Pär Ström, som gjort sig känd för att kritisera övervakningssamhället, vore det bättre att hjälpa tidningarna att beskriva konsekvenserna av diverse politiska förslag som avser att införa ökad statlig, polisiär och militär bevakning av medborgarna. Rubrikförslag: "Staten äger dig". Och i detta fall skulle du aldrig få chansen att acceptera något avtal.

Det kan ju nu vara så att Per Ström anser sig vara felciterad, eller kanske vill utveckla sin syn på detta… Vad har han i så fall för äganderätt till sitt eget uttalande? På Metros webb kan jag inte hitta någonting om detta. I praktiken har man nog små möjligheter att ta tillbaka ett uttalande. Tidningen anser sig förmodligen äga och ha rätt att sprida dina en gång godkända uttalanden ”oåterkalleligt" och "evigt". Dags för en ny rubrik kanske? "Metro äger dig".

MySpace öppnar upp halvvägs

Under en “viss press” från Facebook har MySpace med ägare Rupert Murdoch tvingats tänka om, och tillkännager nu att man avser att öppna upp plattformen för externa aktörer.

I förra veckan offentliggjordes även ett samarbete med Skype.

Man kommer att publicera en katalog med alla widgets i MySpace, och inom några månader kommer att offentliggöra ett API för externa utvecklare. Man släpper däremot inte alla applikationer fria, utan kommer att själva (med hjälp av användarna) avgöra vilka applikationer som är “värda” att vara med i MySpaces ekosystem.

Halvvägs alltså. Och troligen inte tillräckligt för att ta tillbaka initiativet.
Gamla, traditionella mediavärlden sitter för djupt inne och bromsar, vilket kan exemplifieras med ett nytt avtal med Sony BMG, som kommer innebära en viss förflyttning åt MTV-hållet, med mer fokus på massiv marknadsföring av superartister.

Facebooks affärsmöjligheter

kan man läsa mer om i artikeln "The Facebook economy" och i "Facebook Gets Personal With Ad Targeting Plan".

Det är ett känsligt läge just nu. Den enorma populariteten kan skapa en guldfeber som förstör grundtanken med användarna i förgrunden. Det gäller kommersialisera försiktigt, annars finns det säkert snart ett antal kloner tillhands, som genom ett lite vänligare tilltal ganska lätt kan ta över. Eftersom styrkan i Facebook sitter i det som händer just nu, och inte i det som varit, är tröskeln låg för ett byte.

Det var inte ens en tidsfråga

Att Carl Bildt skulle anamma sociala nätverk, nu när det verkar ta fart på allvar, var egentligen självklart, och inte ens en tidsfråga. Han har varit tidigt ute förr. Med maillista, blogg och avatar på Second Life.

Nu finns han som första? minister även på Facebook, vilket vissa medier uppmärksammat:

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_16820797.asp
http://www.metro.se/se/article/2007/08/23/11/0341-48/index.xml
Carl Bildt ser dock detta som något privat. För en utrikesminister är nog gränsen mellan vad som är arbete och fritid ganska klar, men för många av oss andra är det svårare. Användandet av Facebook kommer nog att skifta med tiden. Vi får se hur det slutar, som privat skvalleryta, eller karriärfrämjande arbetsverktyg, eller både och, på samma gång.