Sociala Medier och myndigheter – vad säger lagen?

Johan Bålman, jurist från E-delegationen presenterar vad som gäller för myndigheter och sociala medier. Presentationen kan ge en fingervisning av de kommande riktlinjerna för myndigheters användning av sociala medier.

Själv har jag varit med som bollplank i arbetet.

Sociala medier för myndigheter

Här är mina bilder till en presentation om sociala medier för myndigheter jag fått anledning att köra några gånger på senare tid:

Sociala medier för myndigheter from Daniel Brandell

Tycker du att det är tråkigt eller kanske inte helt klargörande att bara titta på ppt-slides, går det bra att boka mig för en dragning – då blir det både roligare och mer informativt :)

Från push till pull 1 - Vem äger portalen?

Den typiske internetanvändaren måste idag hoppa mellan ett antal olika portaler, både i sin roll som privatperson och som medarbetare inom en verksamhet. Man har en ”megaportal”, (tex Yahoo), en social portal (Facebook), en arbetsportal (”Intranätet”), ett antal portaler för olika myndigheter (Skatteverket, Försäkringskassan, Kommunen) och ett antal portaler för finansiella tjänster (bank, försäkringsbolag)

Till på köpet har man kanske sin egen portal (tex Netvibes) där man kanske skulle vilja samla allt, om det bara gick. Blir det så, kommer portalen alltså att flytta fokus, från att ha varit avsändarens domän, dit besökare vänt sig – till att den blir användarens verktyg för att hantera tjänster.

”Tjänster” ska i detta sammanhang ses i vid bemärkelse. Facebook kan ses som en portal för framförallt sociala tjänster. Denna är i hög grad möjlig att anpassa och utöka, av såväl slutanvändare som tjänsteleverantörer. Denna typ av konsumentportaler är på väg att bli en del av den allmänna internetplattformen, på samma sätt som användarnas webbläsare.

Har du en egen portal, som du utvecklar och förvaltar?

24-timmarsmyndigheten nu dubbelt så bra?

Så var det återigen dags för besiktning av den numera något ålderstigna tjänstebilen. Bilprovningen har de senaste åren förbättrat sin service på en rad områden. Detta gäller bland annat bokningsförfarandet, där man i några kunnat göra detta på webben. Ett bra exempel på en 24-timmarstjänst.

Men det gäller att aldrig slappna av. När Bilprovningen nyligen, helt säkert med ambitionen att ytterligare effektivisera bokningen för alla inblandade parter införde en ändring i sin applikation, körde man helt enkelt av vägen.

För alla med leasing- eller tjänstebil, blev det helt plötsligt mycket svårare att boka. Lösenord som skickats ut fungerade inte, och de organisationsnummer som skulle användas istället, till leasingfirmor eller något halvglömt dotterbolag i en stor koncern, var inte lätta att få tag på. För vissa målgrupper sjönk användbarheten till 0. Tjänsten blev obrukbar.

Alltså hänvisas man tillbaka till den gamla manuella telefonbokningen, som efter alla effektiviserings-succéer naturligtvis dragit ner på personalen. 15 minuter i telefonkö är inget man förknippar med 24-timmarsmyndigheten. Det är då man prövar "kontakta oss" via webben, och det är då man undrar om begreppet 24-timmarsmyndigheten plötsligt fått en ny innebörd. Som bekräftelse på att allt är i sin ordning får man följande meddelande:

All e-post besvaras i turordning och vårt mål är att du ska få ett svar inom 48 timmar på vardagar. 

48-timmarsmyndigheten har uppstått!

Dubbelt så bra!

Om detta kan man förstås raljera, men den viktigaste slutsatsen Bilprovningen måste dra är att man aldrig kan slå sig till ro när det gäller frågor som planering, kontinuitet, målgruppsanpassning och användbarhet. Och ju bättre service man infört, desto högre blir fallet om man misslyckas.